Vilka är vi?

Alla avelsbeslut grundar sig på mycket funderande hit och dit. Det är viktigt att ha någon att bolla sina tankar med. Därför känns det som en stor styrka att vi är två i kenneln! Dessutom har vi tillsammans mer än 60 års erfarenhet av tollare!

Helen Häggström är  husdjursagronom och har även läst pedagogik och är behörig naturbrukslärare. Specialintresset är genetik och avel.

Familjens första hund dök upp 1978 och hette Katie. Hon var schäfer och ägdes av Statens Hundskola. Tyvärr blev hon överkörd samma sommar och det dröjde ända till 1983 innan vi fick möjlighet att skaffa hund igen. Den här gången var det den svarta labradortiken Corinne som gjorde entré. Även Corinne ägdes av Statens Hundskola och hon hamnade så småningom som ledarhund i Dalarna. Men vi kunde förstås inte vara utan hund, därför gjorde ytterligare en hundskolägd labradortik sitt intåg i familjen. Den här gången en gul som hette Alma och var född 1984. Eftersom vi var ganska säkra på att även Alma var ett ledarhundsämne, kompletterade vi i förväg med en svart labradortik vid namn Ammi. Även Ammi ägdes av Hundskolan, men blev aldrig ledarhund utan stannade kvar i familjen hela sitt 13-åriga liv. Hon kom från Drögstas kennel, som tidigt även hade tollare, och var en av anledningarna till att jag fick upp ögonen för tollarna.

Min första egna hund köpte jag 1990. Hon var tollare och hette Zaidvorens Bonita ("Bonnie"), en dam med mycket bestämda åsikter och häftigt humör. Trots detta gav hon mersmak och 1992 kom Rödahunds And-Ida till flocken. På den tiden studerade jag och eftersom Bonnie varken var intresserad av att samarbeta, trivdes i studentkorridor eller uppskattade att få en hundkompis, så fick hon flytta till en familj på landet. Istället hamnade labradortiken Colas Saga hos mig. Saga visade sig tyvärr ha kraftiga pålagringar på ena armbågen och flyttade så småningom hem till mina föräldrar istället. 1995 debuterade jag som hunduppfödare och den förstfödda i den kullen fick namnet Agrosofens Rödlöga och blev kvar i flocken. 1997 köptes Foxy Farm's Kea of Prescot, hon bodde först hos en fodervärd, men flyttade i slutet av 2000 hem till oss. Under 1998-2000 bodde vi i Schweiz och passade då på och importerade Lennoxlove's Röde Orm från USA.

Jag har fört hund till pris på jaktprov, första pris i elitlydnad, champinat i rallylydnad, godkänd i högre klass spår och lägre klass sök, räddningshunds verksamhet, agility, nosework, tränat specialsök, utställning, viltspår och nosat lite på rapport. Idag bor Jösses, Lotten, Hippie och Iris hos mig.

Annika Bergquist är en passionerad fågelskådare, den magiska 300 gränsen (d. v. s. man har sett 300 olika fågelarter i Sverige) sprängdes faktiskt på Tollarspecialen år 2000! Annika växte upp med pudel, men den första egna hunden var en Jack Russell och hette Jesper. Han bodde från början i en engelsk familj där Annika var au pair. Familjen var dock inte några hundmänniskor, så när Annika återvände till Sverige hade hon inte hjärta att överge Jesper, han fick helt enkelt följa med hem!

Första tollarkontakten utgjordes av en artikel i Hundsport i början av 80-talet. De första tollarna hade då introducerats i Danmark. Annika blev nyfiken och 1989 gjorde Alma entré i det Bergquistska hemmet. Tyvärr drabbades Alma tidigt av meningit och var mycket sjuk under sitt första levnadsår. Hon var också väldigt ljudkänslig, vilket gjorde det svårt att tävla med henne. Eftersom Annika var tävlingsugen började hon se sig om efter en annan hund. Den här gången föll valet på rasen kelpie och 1991 fick Alma sällskap av Cefeus Pan, kallad Pluto. Tyvärr hade Pluto ett alltför hett humör och fick sluta sina dagar 1993. Annika insåg att rasen för henne hette tollare och inget annat och 1994 fick Alma istället sällskap av Foxy Farm's Petrolina of Butch. Med Lina tävlade Annika elitlydnad (Lina erövrade titeln Årets Lydnadstollare 1995) och bruksspår, samt tränade räddning och skogssök. Lina var från början en fodervärdstik och hon har haft två kullar hos sin uppfödare. 2001 flyttade Rödahunds Hitchin Lisa in hos Annika, Lina och Alma. Etta, som hon kallades, var född hos John och Meg Bräutigam som även fött upp Helens Ida. Under flera år bodde de i England och dit hade de med sig en tollare, Ållie, som alltså var Ettas mamma. Så trots det svenska förnamnet är alltså Etta född i England. 2003 hade Etta sin första kull och en tik, Toppa, fick stanna kvar hos Annika. Med Etta fick Annikas intresse för jaktträning en riktig skjuts framåt och Etta visade sig även bli en mycket god grund för vår vidare uppfödning! Idag bor  Pingla, Pynta och Piffa hos Annika.

Om kenneln

Agrosof

Agrosof är ett högst påhittat ord, en slags korsning mellan agronom och filosof. Den som uppfann ordet var egentligen en lärare som Helen hade under sitt första år som agronomstudent. Det pågick då stora förändringar av utbildningen, bl. a. minskades kravet på jordbrukspraktik. En av lärarna sa vid ett tillfälle indignerat: "De (d. v. s. de som skulle utbildas enligt den nya ordningen) borde inte få kallas agronomer. De borde kallas... agrosofer!" Eftersom Helen tyckte det var ett roligt ord så sparade hon på det.

Mål

Målet är naturligtvis att du som valpköpare skall bli nöjd med din hund. För det krävs förutom ett bra hundmaterial, också att du får information om vad du ger dig in på när du skaffar en tollare. För oss är tollaren en arbetande hund med mycket energi och arbetslust. Den är ingen "allemanshund" som nöjer sig med ett varv runt kvarteret morgon och kväll, utan kräver en aktiv förare. Är man inställd på att träna med sin hund får man i en tollare en underbar kompis, som ställer upp i vått och torrt. Om man däremot inte är intresserad av att aktivera sin hund och ändå väljer att skaffa en tollare, är det risk att man får problem.

Tollaren är en jakthund, vilket man aldrig får glömma i sitt avelsarbete. En jakthund måste ha apporteringsförmåga, uthållighet, gott minne, egen initiativ förmåga samtidigt som den ska vara lyhörd och följa sin förares anvisningar. Den ska ha vattenpassion och kunna växla mellan arbete och vila på ett bra sätt, så att den hushållar med sina krafter. Förutom den rent mentala utrustningen krävs en funktionell exteriör, t. ex. är risken stor att en alltför tung hund slits snabbare. En funktionell jakthund behöver dessutom starka, bra tassar och en korrekt, isolerande och vattenavstötande päls.

Tollaren är en jakthund och skall naturligtvis avelsvärderas med detta som utgångspunkt. En bra jakthund har även goda förutsättningarna för att bli en bra lydnads/bruks/viltspår/agilityhund.

Avelstikarna

Hälsan är självklart viktig för en funktionell arbetshund. Själva avelsdjuret skall naturligtvis vara friskt. Tikarna höft- och armbågsröntgas samt ögonlyses regelbundet. De paras tidigast vid två års ålder och får max tre kullar. Det är självklart att utvärdera valparna, vi vill se att valparna är friska och har ok leder, samt temperaments- och arbetsmässigt svarar upp till våra önskningar.

Före köpet

När valparna väl är fyra veckor gamla är ni välkomna att besöka dem, hur ofta ni vill! Vi bestämmer vem som skall ha vilken valp. Det är så lätt att falla för den som var piggast/tröttast just när du var där och tittade, eller hade de vackrast tecknen, eller den enda med svart nos eller den mörkaste färgen etc istället för att välja den som passar ditt eget sätt och syfte bäst! Eftersom vi lever med dem dygnet runt i åtta veckor, tror vi oss om att vara den som bäst kan placera rätt valp på rätt ställe.

Uppföljning

Att följa upp sina kullar och använda resultatet från uppföljningen för bedömning av ett avelsdjurs vidare öden, är viktigt. Du som valpköpare hjälper oss med denna uppföljning genom att röntga din valps höfter och armbågar någon gång mellan 12-24 månader. Vi ordnar BPH för våra valpköpare.

Med din valp följer även ett års medlemsskap i Nova Scotia Duck Tolling retriever klubben och Svenska Spaniel och Retriever klubben (SSRK). När du får hem valpen är den regelbundet avmaskad, registrerad, id-märkt, veterinärbesiktigad och vaccinerad.